Ni vet män/grabbar/gubbar med riktigt lyckad ansiktsbehåring? De där individerna som mer liknar ikea-accesoarer än människor av fatkiskt kött och blod. De som alltid verkar stå längst fram i kön hos Jultomten, just de år, han precis har fått lite “head” av Ms. Claus. Har ni någonsin, under era korta, men fortfarande miserabla, liv stött på en sådan här människotyp som sedan visade sig vara lite tråkig?
De tycks aldrig bli arga, mängden positiv energi de utsöndrar är “genom taket” och det faktum att de alltid luktar gott, ja där har vi en nöt vetenskapsmännen aldrig kommer kunna knäcka. På tal om vetenskapsmän förresten. Varför dyker det inte upp en enda google-studie, när jag försiktigt knappar in “beard+great personality+causality”? Det är inte okej.
Ja som ni märker är frågorna många, mina motiv för att skriva små, så därför bjuder jag er på en fin liten bild och säger kort och gott: god natt.
(”Klart att du får låna bilen över sportlovet, Bob. Inga som helst problem. Förresten. Ta dig en sväng förbi min stuga i Val Torrens när du ändå är farten. Och glöm inte bort att mitt spritskåp, alltid och för evigt, är ditt spritskåp.”)