För medan jag raljerar om medelklassmusik, östtyska dokumetärer och feministiska seriealbum är det lätt att du blir stillasittande framför din nyinköpta laptop (note to self: skriv ett inlägg om alla bärbarande idioter) med ett nöjt och lurigt leende på läpparna. Det du precis har läst är nämligen sanningen, allt annat känns irrelevant och det vilar liksom ett naturligt lugn över dig. Det är i dom stunderna det är av yttersta vikt att du kommer ihåg varför jag är där jag är och du är där du är. Jag är här för att uppvigla och upplysa. Du är där för att insjukna och insupa. Fundera på det medan killen här ovanför visar var skåpet ska stå.
Riktiga pundare bor i bilen, tar tjack och pundar runt så mycket dom bara kan, mellan vändorna på kåken, in och ut, ett par månader för lite innehav, olovliga körningar,stölder inbrott, år ut o år in. Ett hårt och slitsamt liv, helt tagna av amfetaminet, en drog som helt enkelt är för bra för att vara sann. Hepp, sa jag, som la ner 35års amfetaminbrukande juli 2007.