Pundaren

En tokig holländare får för sig att åka ner till Kongo, filma vita giriga män och kommer hemsläpandes på en dokumentär smällkaramell så söt och så salivframkallande att klockorna stannar. Låter det bekant och uttjatat? Med all sannolikhet, ja, men innan du börjar snegla på krysset uppe till höger, smaka på följande förtydligande fakta:

Renzo Martens (”the crazy dutch”) filmar inte pösfeta plantageägare utan zoomar in på FN och pengakåta frilansfotografer. Dokumentärfilmen lovar inte förbättring av en ohållbar situation, utan läxar upp lokalbefolkningen om att fattigdom är något de kommer leva med resten av sina liv, vare sig de vill det eller ej. Inte nog med det, han försöker få dem att inse att fattigdom är deras största naturtillgång och att de borde utveckla ett mer erigerat entreprenörskap genom att exempelvis själva fotografera sina lemlästade och undernärda grannar.

Orkar inte embedda nått youtube-klipp eller länka till en nyvaxad torrent, utan räknar kallt med att ni klarar att fixa dessa saker på helt egen hand. Jag bjuder dock på en fin liten bild som förklarar filmens genialitet (dessa tolv neonskyltar drog han runt på i Kongo, bara för att smälla upp den för invånarna lagom till läggdags) och försäkrar er samtidigt om att detta är cinematiskt guld.

Den något metro-aktiga rubiken till trots, kommer detta att bli ett sjukt snyggt och genomarbetat inlägg. På bara några snabba tangenttryckningar kommer jag få era cinemastiska juicer att flöda, övertyga er om logiken i att sätta övriga torrents på paus och aldrig mer kommer ni att behöva tvivla på Pundarens omdiskuterade kulturnäsa.

Inlägget kommer att avslöja filmtiteln någonstans i stycke två (“Fantastic Mr Fox”), den litterära upphovsmannen lite senare (Roal Dahl) och därefter bjuda på mannen bakom filmen (Wes Anderson) och varför denne inte förtjänar att slentrianmässigt sågas på grundvalet av att han hyllas i vissa lågutbildade kulturkretsar.

Endast tre stycken kommer författaren att orka med. Det är ungefär så länge han står ut med att skriva en hyllningstext till en film där George Clooney spelar huvudrollen. Påminn mig förresten en annan dag att skriva ett inlägg om varför alla män hatar George Clooney.

Och då menar jag det givetvis på det där sköna, lite småroliga sättet som illustrerar skicklighet och talang. J-O är helt sjuk i huvudet, hur fan kunde han ta den där kinesens backhand-smash. Osv, osv. Ja, ni fattar vad jag menar.

Tillbaka till stigen. För ett par dagar sen postade Hynek ett inlägg på WeirdScience.se, och för alla som inte varit inne på den eminenta sidan, betyder det att du precis blivit serverad en mindre uppsats. Jo för så där funkar det, borta på Sveriges finaste kulturblogg: skribenterna är lite så där lagom provokativa för att rättfärdiga sin egen existens, de kan den arge/glade krönikörens alla tips och tricks och dessutom är de extremt narcissistiska. Ja, alla förutom Hynek då.

När Hynek skriver sin filmvetenskap-prosa är det så långt ifrån “Hej, jag är en recensent med en åsikt, bli upprörd eller håll med.” det bara går och han brukar istället hamna på en “Så här ligger landet, min vän, och det är givetvis inga frågor på det”.

Spana in mästerverket här.