Pundaren

Som ni alla vet vid det här laget, är gränsen mellan upplevd situation och generell sanning mikroskopiskt tunn.  Därför bör försiktiga rävar, mig inkluderat, tänka sig för både en och två gånger innan uttalande i stil med “Alla jordgubbsplockare är i grund och botten missnöjda livsnjutare” och “Bredvid varje expertkommentatorer sitter det en kille med vuxenacne” lämnar ens läppar.

Med det sagt vill jag ändå påpeka följande. Att hänga på varandras axlar är en utdöende affektionsform. Sanna mina ord, bröder och systrar, snart kommer ni bevittna eran allra sista axelhängning.

Får många så kallade moderna människor är diskandet av diverse suspekta husatteraljer ett sådant monumentalt stort problem att det överskuggar allt annat. Livet känns trist när den där specialbeställda kaffekaraffen, ostslijsaren eller päronkniven inte vill bli skinande ren.

Så vad gör man? Skaffar lite självdistans och inser att problemet egentligen inte existerar? Givetvis inte. Man samlar ett gäng produktdesigners, kokar ihop en avancerad marknadföringskampanj och stoppar huvudet i sanden. Allt medan det där hemskt trevliga plastberget i Atlanten slickar sig om läpparna och förbered sig för nyrekrytering.